[Vargfana föreställande en beväpnad herreman målad i rött och svart på båda sidor] 

Vargfanor, även kallade varglappar och jaktlappar, användes vid drevjakt på varg från medeltiden fram till 1800-talets första hälft. Fanorna bestod av grova tygstycken vilka var bemålade med figurer i rött och svart. De hängdes samman med rep och hängdes upp i skogen så att en inhägnad uppstod vilken vargen, skrämd av figurerna i starka färger, inte vågade ta sig igenom. Därefter drevs vargarna av byfolkets skallgång med rop och trumslag mot en öppning i inhägnaden där skyttar väntade. I enlighet med 1808 år jaktstadga hade varje län skyldighet att tillhandahålla tre s.k. ”jakttyg” till varje socken. Ett jakttyg bestod av sextiofyra buntar målade fanor, där varje bunt bestod av sammanhängande fanor till en längd om 40 famnar (72 meter). Trots det stora antalet vargfanor som tillverkats är de idag ovanliga och illustrerar både jaktens praktik och vidskeplighet.

[Hårsouvenirer] [Kuvert innehållande fem hårlockar, två brev och en teckning] 

Kuvert märkt ”Hårsouvenirer” med innehållsförteckning. Innehåller: 1. Kuvert märkt ”Minne af min älskade mamma C. M. Hertzman” innehållande en stor hårlock. 2. Kuvert märkt ”Mamma” innehållande ett litet hårarbete. 3. Kuvert märkt ”Minne af Charlotte Lagergren” innehållande ett litet hårarbete. 4. Kuvert märkt ”Minne af en wän Caroline Lagergren” innehållande ett litet hårarbete med blommor. 5. Kuvert märkt ”Caroli hår” innehållande ett litet hårarbete. 6. 2 små brev från Henning och Filip, daterade 1850 och 1853. 7. Akvarellteckning på ett litet lösblad utförd av Arnold Hertzman 1853, föreställande Sveriges, Norges och Danmarks flaggor. Kuvertet skrivet på 1850-talet med förtydliganden om namn efter äktenskap, det framgår där bl.a att Caroline Lagergren efter giftemål heter CarolineSchale. En charmig samling hårarbeten från 1800-talets första hälft.

[Diopterlinjal tillverkade av Kungl. Vetenskapsakademiens instrumentmakare Carl Hindric Westberg]

Diopterlinjal och passare för användning inom civilt lantmäteri och militär kartläggning. Diopterlinjaler används för att mäta in detaljpunkter vid kartläggning som sedan åter syftas in vid nästa förflyttning av mätbordet och på så sätt blir punkterna lägesbestämda. Instrumenten är tillverkade av Carl Hindric Westberg (1720-1769). 

[Akvarellporträtt föreställande musiklärarinnan Ulrika Fredrika Munck af Rosenschöld] 

Ulrika Fredrika Munck af Rosenschöld föddes den 4 oktober 1809 i Hardeberga socken, Malmöhus län. Hon var dotter till häradshövdingen Johan Munck, arbetade som musiklärarinna och förblev ogift. Hon avled i Lund den 4 november 1882. Akvarellporträttet avbildar henne som ung medan fotografiet visar henne på ålderns höst hållande i partituret till Mozarts Requiem.

[Samling handskrivna kvittenser rörande fattighuset i Stora Åby, Östergötland 1868] 

En unik samling fattigvårdshistoria som ger kännedom om de ekonomiska förutsättningarna för fattigvården i Östergötland i mitten av 1800-talet.

[Hushållsbok skriven av en far till sina döttrar under 1800-talets mitt]

Bokhållaren Johan Otto Sjöborgs (f. 1819 i Stockholm) hushållsbok samlad åt sina döttrar Amalia (f. 1858), Aurora (f. 1860) och Ottilia (f. 1865) innehållande 248 olika instruktioner, recept och kurer. Ett mycket fint exempel på 1800-talets hushålls- och kurböcker skriven av en tidvis ensamstående pappa för sina döttrar – med ägarnoteringar och fotografier som sätter boken i ett sammanhang.

”Medicinska och oeconomiska anteckningar, samlade af Swante A. Åkerberg”

Innehåller 196 numrerade recept och råd samt ett trettiotal onumrerade tillägg. Mot slutet av handskriften ägnas drygt trettio sidor åt den fasansfulla koleran, som kommit till Sverige i juli 1834, med mängder av råd och botemedel. Svante Axel Åkerberg (1797-1865), föddes i Södertälje och prästvigdes 1820. Han blev komminister i Lena socken 1832 och i Tensta socken 1843, båda i nuvarande Uppsala kommun. I ”Upsala ärkestifts herdaminne” beskrivs han som ”en hedersman, något egen”.

”Anteckningar öfver platser jag besökt under 46 års sjöfart. Carl Hagström” 

Beskrivningar av platser över hela världen Carl Johan Hagström besökt under åren till sjöss 1836-1880 uppställt alfabetiskt. Hagström antecknar hur många gånger han besökt den aktuella platsen och med vilket skepp samt skildrar platserna och resorna dit, ibland kortfattat men ibland ingående med upp till tio sidor. Den omfattande skildringen av de fyrtiosex åren till sjöss är skriven av Carl Johan Hagström (1823-1894) som under ”Norrköping” i den alfabetiska delen skriver att han föddes där den 4 maj 1823 och inskrevs i sjömanshuset 1836. Vid sin död 1894 titulerades han kofferdikapten i kyrkboken.

[Kassabok förd av livsmedelshandlare på Södermalm i Stockholm] "C. W. Hambn Victualiehandlare Göthgatan N:o 53" 

Kassabok för livsmedelshandlaren C. W. Hambn, född 1819 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm. Handskriften upptar räkenskaper under hela året 1850, både gällande Hambns viktualiehandel på Götgatan i Stockholm och för familjens egna transaktioner. Innehåller hundratals detaljerade poster och ett stort antal namn med vilka Hambn gjort affärer.

[Straffjournal för Andra livgardet i Stockholm 1857-1880]

Straffjournal för Andra livgardet (senare känt som Kungliga Göta Livgarde) förlagt vid Stockholms garnison. Journalen upptar många hundra förseelser fördelade på ett hundratal soldater. Sidorna med soldatens namn överst, följt av födelsedatum och hemort samt datum för värvning. Därefter en tabell med datum, förseelse och straff för denna. Bland förseelserna återfinns bl.a. fylleri på vakt, rymning, näsvishet mot befäl, osedligt förhållande, obehöriga yttranden till befäl, sömn på post, olydnad, olovligt avlossande av skott, snatteri från kamrat och våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Ett fascinerande dokument rörande brott och straff i den svenska armén under 1800-talets andra hälft.